Waaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhrrrrrrrggggghhhhh

Jag är lärare. Oftast har jag nästan hur mycket tålamod som helst när det gäller eleverna. Men när vuxna människor beter sig som miffon har jag NOLL tålamod. NOLL I tell you!!!!

Nu ska jag gå och lägga mig och morra i ett hörn.

Sportlovet coming to an end...

Aldrig har väl ett lov försvunnit så snabbt som den här veckan! Jag tror att det är såhär, att när man har barn så måste man aktivera dem, och när man aktiverar dem så går tiden snabbare. Floff! så är lovet inne på sin sista dag. Aptråkigt. Fast om man inte aktiverar de små liven så går visserligen tiden långsammare, men det är outhärdligt eftersom de gnäller och stökar ner överallt. Vilket dilemma.

Min gamla digitalkamera brakade ihop för ett par veckor sedan (eller så var det bara batterierna som var knas, men jag orkade inte ta reda på vilket), så nu har jag inhandlat en ny fin digital SYSTEMkamera. Japp. Marie going pro-fotograf. Eller inte, för attans vad drygt det är att lära sig hur man gör på rätt sätt när man ska fixa egna inställningar. Jag använder point-and-shoot-funktionen, och det blir himla fina bilder ändå. Så fort jag kommit till avsnittet där det står hur man för över bilderna till datorn så dyker det upp några här :)

I helgen är det storpysselträff, så förhoppningsvis har jag lite alster att visa upp nästa vecka (dvs om jag då kommit till det där avsnittet...). Nu måste jag gå och packa ner halva mitt pysselrum, av vilket jag sedan kommer använda en liten bråkdel. Framförallt måste jag slita mig ifrån datorn, för jag blir så shoppingsugen av att surfa runt i alla pyssleshoppar (som man måste göra, det är obligatoriskt) att jag blir svagt illamående.

Varför vill jag bara konsumera så fort lönen kommer? Tänk om lönen hade helt motsatt effekt på mig; ÅH, ny LÖN!! Här ska betalas räkningar och SPARAS!!! Mental omprogrammering önskas.

Förkylningen from HELL!!

Bwaaaaa, jag är så trött på att vara sjuk nu! Har inte orkat göra ett piss i snart en vecka. Nu har jag sagt att jag ska komma in och jobba imorgon, men det vette 17 hur det kommer gå. Idag hämtade jag lilltjejen på dagis, och vi åkte iväg och handlade en snabbis. Jag var helt yr och orkeslös hela tiden, och ville bara sätta mig ner. Blir jag inte bättre till imorgon så kommer det inte att gå. Det går inte.

Saken är den att jag VILL gå till jobbet. Det är så tråkigt att vara hemma och vara sjuk när man inte orkar göra något. Men om jag inte orkar göra något här hemma...tja, då är jag väl inte till så stor nytta på jobbet heller.

Men, positivt tänkande! Jag hoppas att jag, som genom ett trollslag under natten blir helt frisk, och skuttar ur sängen pigg som en lärka 06:05 när larmet går imorgon. Håll tummarna! Hårt. Tills de vitnar och domnar bort.

Undrar förresten om jag har några rena jeans...?

Long time no blogging...

Jag suger på att blogga. Verkligen. Men å andra sidan så har jag varit sjuk och deppig, och inte direkt haft någon lust till något alls. Nu har dessutom jobbet kört igång igen efter julen, och det känns som om det kommer bli en stressig vår. Men å andra sidan blir det ju vår!! :)

Idag pratade jag med en gammal vän som jag inte pratat med på säkert två år. Vi är lika kassa på att höra av oss, då bägge två är mitt uppe i karriären med småbarn. Men det sköna med våran vänskap är att det gör inget. Det spelar ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra, vi kan bara ta vid där vi slutade, och det är aldrig obekvämt eller konstigt.

För att få lite sinnesfrid så har jag försökt att pyssla lite mer, och faktiskt lyckats! Resultaten syns någonstans i detta inlägg (varför lyckas jag aldrig lägga in bilder där jag vill ha dem?!). Ett par julklappstavlor med barnen till mor och farföräldrar, två små julkort, ett tackkort till chefen som slutade nu till jul, och ett snabbkort till lilltjejens dagiskompis Ella.

Nu ska jag gå och laga lunch, och INTE bränna vid den (igår blev det soggiga McD till middag...).

Simma lugnt...

God Jul

Send your own ElfYourself eCards

Har jag tränat nåt nu då?

Nähä då. En gång. En DYR gång på över 300 spänn. Sen blev jag sjuk, och sen har jag jobbat. Och blivit sjuk igen, och jobbat ännu mer. Jag kräks på mig själv snart.

Jag vill ha jullov NU. Det är för mycket saker som är uppe i luften, och jag behöver en paus för att samla tankarna. Det jag inte behöver, är alla måsten som ligger nästa vecka. Jag och måsten går inte så väl ihop. Halva dagen idag har spenderats med rättning av engelska uppsatser. Några få riktigt bra, den stora massan halvtaskiga. Det som stör mig mest är att de uppenbarligen inte läst igenom det de skrivit innan inlämning. Sen när blev allt så himla slarvigt?

Just nu passar jag väldigt illa för mitt yrke. Jag är så less på elever som inte lämnar in sina uppgifter i tid, eller som struntar i ta emot hjälp, och sedan gnäller för att de inte får det betyg de vill ha. Som om betyg är något vi lärare GER istället för att de som elever förtjänar dem. Mitt tålamod är näst intill slut.

En elev satt och skrek på en av mina lektioner härom dagen. Hon tyckte att godkänt borde man få bara man går på lektionerna. Hon hade ju faktiskt gjort något också, så hon borde ha minst ett VG. Jag blir så trött...

Sen gör jag ju annat än å bara shoppar...

Ett par kort, det lila gjort på beställning i september, och det andra borde ha trillat ner i någons brevlåda igår (hoppas jag, man vet aldrig med posten...).

Shopping!!!!!

Scrapmässa i Västerås, då måste jag ju gå dit och titta lite. Det blev en del shopping med...(jag tycker ändå jag var rätt återhållsam).

Mitt nya liv

Jag har skaffat gymkort idag. Bundit upp mig för 14 månader. För 329 pix i månaden så äger gymmet mig, för jag tänker ju inte slösa bort pengarna genom att inte träna. Min kollega M får släpa dit mig...

Läckre gymkillen visade mig runt och skrattade åt mina dåliga skämt:

Han: Spinning?
Jag: Nej.
Han: ???
Jag: Alltså, vad är det för mening med att sitta på en cykel och trampa tills man blir blå i ansiktet, och så kommer man ingenstans?
Han: Småskrattar artigt

När alla papper sen är påskrivna, inser jag plötsligt att det är på allvar.

Gymkillen: Ja, då är det bara att köra nu då.
Jag: Ja...för det måste jag.
Han:Ler artigt
Jag:För nu har jag skrivit upp mig...

Jag menar egentligen FÖR NU ÄR DET KÖRT, det går inte att smita undan längre.

Sen önskar jag att mina två sista repliker hade stannat i hjärnan där de hör hemma, och att jag istället sagt tack och adjö som vanliga människor gör. Men jag hade som sagt lite panik.

Nu ska jag planera min träning (dvs ligga på soffan och äta chips ).

Ledig och förlamad

Idag har jag fuskat. Jag är ledig, och har lilltjejen på dagis några timmar. Jag tänkte såhär, att nu när jag jobbat häcken av mig så förtjänar jag att vara bara jag för ett par dagar. Kanske hinna med alla måsten som aldrig hinns med.

Men jag har inte lust med några måsten. Jag vill sitta och bara vara, och då får jag dåligt samvete för att jag slösar bort barnfri tid, tid som lilltjejen kunde ha haft med sin mamma, på ingenting.

Jag SKA göra saker, bara inte just nu...